anti

Just another WordPress weblog

Holy Magic Century

Holy Magic Century

En gång i tiden, när jag var en oskyldig liten flicka (oi ni där i publiken, se inte så skeptiska ut! jag må vara född pervers men det finns grader!) trodde jag att RPGs automatiskt var bra, spännande, och framför allt värda min tid. Ja, inte nog med att jag var oskyldig, jag var tydligen aningens dum i huvudet också.

Nå, RPG-utbudet till Nintendo 64 var inte det allra största, så därför blev jag alldeles flinig av glädje när jag lyckades lägga vantarna på Holy Magic Century.

Tragiskt nog dröjde det bara några minuters spelande innan jag insåg mitt misstag.

Huvudpersonen Ayron – Brian i US-versionen, Jean-Jaques i Japan wtf jag vill spela med Jean-Jaques – är en magikerlärling. Vilket i det här fallet innebär att han samlar kristaller: vatten, jord, eld och luft. Med tillräckligt många kristaller av rätt typ lär Ayron sig nya magier. Ayrons pappa Bart är en Spirit Tamer och ganska mycket coolare än Ayron. Men abonnenten du söker kan inte nås för tillfället: Bart blev lite purken då den Magiska Boken stals, och han har stuckit iväg för att leta reda på tjuven.

Det har gått en månad, pappsingen är inte tillbaka, men vad som är ännu värre är att förseningsavgiften till biblioteket kommer bli av bibliska proportioner. Eller så var det nåt om att boken kan göra dumma saker i orätta händer, whatever. Så Ayron greppar sin stav och börjar sin linjära resa genom världen.

Visst låter det spännande? Visst vill ni bara betala mig en massa pengar i hyra för att få låna spelet? Det är helt ok, starta kön här – och läs inte resten av den här texten.

Holy Magic Century har inte många rätt. Eller stryk det, vete fanken om det hade ett enda. Nu var det visserligen några år sedan så möjligen har de värsta nackdelarna försvunnit i glömskan – låt mig göra en genomgång och ta en promenad genom minnets luddiga korridorer:

Grafik
Okej, alla vet att Nintendos gamla trotjänare inte var någon höjdare på texturer – de flesta spel skröt med grafik i stil med vagt smutsfläckade Duplo-bitar monterade i grälla färgkombinationer – men Holy Magic Century skulle inte imponera på en färgblind 3-åring.

Musik
Final Fantasy 1 hade mer variation på melodierna. Final Fantasy 1 hade dessutom fördelen att det inte ville plåga mina öron med hurtbulliga klämkäcka trudelutter, även om FF1 också tyckte att midi-loopar var det hetaste sen helstekt minigris. Jag är inte imponerad.

Storyn
Tja som sagt, Ayron-Brian-Jean-Jaques måste hitta farsgubben och den Magiska Boken, annars kommer ett eller annat hemskt att inträffa. Det var nåt om demoner som skulle ta sig över eller nåt.

Allting är väldigt pang på rödbetan här; det finns inga sidoquests, alternativa lösningar, ingen superequipment att luska reda på, inga pengar att samla (man får alla prylar gratis när det är dags för dem att dyka upp i spelet). Bara gå vidare, prata möjligtvis med nån nisse i varje by, det är lugnt, det är inte som att du kommer att drunkna i text. Poff en boss, poff smäcka ner honom, poff där kom nästa by.

\"Ja, jag håller absolut med!\"
“Ja, jag håller absolut med!”

Eh. Och nu vet jag inte om det beror på att storyn inte var så uppenbar eller om det mer är ett tecken på att jag inte var så uppmärksam, men jag fastnade på en boss, la ner spelandet i nåt år, innan jag insåg att det var slutbossen jag var på. Det fick mig att svära till en smula måste jag säga.

Hm, och det finns ett gäng NPC:er varav jag bara kommer ihåg någon med lite otydlig könsspecifikation som typ visade sig vara lite evil eller nåt? Inget som fastnade i mitt stenhårda kolbitshjärta med andra ord.

Nu skulle jag kunna berätta om stridssystemet (du måste sikta magier! :O ) eller upplevlingssystemet (tänk FF2), men helt ärligt tror jag inte att nån är så sugen på att läsa om det här spelet. Det finns dock en radda YouTube-klipp som demonstrerar spelet, för de som faktiskt har den sortens uppgivna masochism som krävs. Enjoy, it’s on me.

När jag ändå slänger mig med länkar så kan jag påpeka att nån snubbe på gamefaqs håller med mig om att det här spelet är rätt dynga.

Jag skulle vilja avsluta med ett ord som jag tycker sammanfattar Holy Magic Century riktigt bra:

Medioker.

RSS 2.0 | Trackback | Comment
Fatal error: Call-time pass-by-reference has been removed in /storage/content/63/166663/blog.prositen.com/public_html/wp/wp-content/themes/moyashimon/comments.php on line 80