anti

Just another WordPress weblog

Yubisaki Milk Tea

Yubisaki Milk Tea

En inplastad manga med 18+ rating som utlovar en “unique and unforgettable take on sexual identity, emotional angst”, där huvudpersonen – en tonårig kille som knappt nått puberteten än – har börjat klä sig i kvinnokläder och gillar det? Ja men det låter väl spännande?

FAIL

Det var nog ett smart drag av SF-bokhandeln att lämna kvar plasten på mangan. Hade jag fått bläddra i den innan jag hivade fram min stackars utslitna plånbok hade jag aldrig i livet köpt den. Visserligen infriades ju “kille klär sig i tjejkläder och rör sig ute bland folk som kvinna”-kinklöftet redan i något av de första kapitlen, men det skulle väl varit för bra om storyn hade fortsatt vara intressant efter det.

Istället var författaren tvungen att slänga in en några år yngre barndomskompis som potentiellt framtida sexuellt intresse för Ikeda, och vi får i form av henne fanservice jag hemskt gärna skulle ha osedd. Personligen är jag mer squickad än upphetsad av glimtar av toppiga små ukepojksbröst och pantyshots, tack så mycket. Det finns nog en anledning att han inte ser dig som en kvinna än, lilla gumman. Eller gör han? Uff. Jag vill inte veta, därför slutade jag läsa efter den första volymen.

Det finns ett kärleksintresse till, förstås. Vad är väl en sån här manga utan ett harem som huvudpersonen kan emoangsta över?  Kurokawa är tack och lov lika gammal som Ikeda, och är en snygg IQ-tjej som inte är så intresserad av killar. Ja, förrän nu då, förstås, men intressant nog verkar hon mer intresserad av Ikeda i tjejkläder, vilket hon får plus för. De plusen försvinner snabbt igen då hon beslutar sig för att bli tjejig så hon kan få dejta Ikeda ordentligt. Ah, äh, jag orkar inte.

Den sista – eller snarare första – tjejen som introduceras i volym 1 är Ikedas storasyster, modellen, som indirekt introducerar Ikeda till crossdressingens underbara värld. Hon springer omkring naken i lägenheten och skämtar perverst med sin bror, medan jag tänker “Tja, hellre henne än lilla loli-chan” vilket förmodligen inte är rätt reaktion.

Nåja, efter sex kapitel av  typisk emo-angstande pojke med kärleksproblem så avslutas den här volymen, och vi bjuds istället på två kapitel bonus-manga. Bägge med pojkar som trånar efter underutvecklade småbröstade tjejer. Nej, fy fanken, den här mangan skulle jag inte slänga som straff på folk jag är irriterad på.

På sätt och vis vill jag ändå veta vad som händer sen, eftersom min hjärna hatar att inte få avslut på saker – men då får det hemskt gärna vara i .txt-format så jag slipper sitta och kolla på små rosenknoppar som trängtar efter en äldre killes taffliga tafsande. Men jag låter nog hellre bli, så kan jag låtsas att Kurokawa lyckas övertala Ikeda att alltid vara tjej framöver, så kan de gå på tjej-dejter tillsammans – och så får hon dra fram sin strap-on framåt kvällen. Bwaha.

Sen kan Ikedas pervo-syrra ta barndomskompisen for all I care.

RSS 2.0 | Trackback | Comment
Fatal error: Call-time pass-by-reference has been removed in /storage/content/63/166663/blog.prositen.com/public_html/wp/wp-content/themes/moyashimon/comments.php on line 80