anti

Just another WordPress weblog

KimiKiss Pure Rouge

KimiKiss Pure Rouge

När jag skulle börja kolla på KimiKiss råkade jag av orsaker vi inte ska gå in närmare på här starta med avsnitt 3. Det var inte så förvirrande som man skulle kunna tro. Visserligen tyckte jag att karaktärsintroduktionen var lite abrupt – det kändes som att vi redan borde veta vilka alla var och vilken relation de hade till varandra – men handlingsmässigt kändes det ändå som att vi var alldeles i startsträckan för historien.

Nästa avsnitt jag kollade på, någon månad senare, var avsnitt 2. Då fick jag verkligt underliga déjà vu-känslor. Helt plötsligt fick jag uppleva hur lilla flicka A träffar lilla flicka B och hur de började terrorisera omgivningen med sina överpluttiga grodmaskotar; huvudpersoninna C inleder de första trevande konversationerna med pojke D som hon nyss varit på date med.. njae, det var lite konstigt.

Sedan insåg jag förstås mitt misstag, men faktum är att jag hade kunnat hoppa över de första avsnitten och inte förlorat nånting av storyn egentligen. Ja, och förmodligen resten av dem också.

Storyn, ja, okej. Nu har jag inte sett klart serien utan jag är knappt halvvägs (och måste ta en lång paus) men hittills har det inte varit mycket till story. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag ljög så fruktansvärt för er tidigare.

Koichi, vår väldigt standard pucko-huvudperson, har gått och trånat efter sin klasskompis, den blyga Yuumi, i typ två år utan att säga nåt till henne. Plötsligt en dag kommer Koichis barndomsvän Mao tillbaka från Paris. Hon var en genki plugghäst när hon drog till Frankrike för nåt år sen; nu är hon en genki snygging. Mao bestämmer sig för att få ihop Koichi med sin drömtjej och så sker.

Nej, det var inga spoilers, det hände i första tredje avsnittet.

Mao själv lär känna öh, nån tystlåten klasskompis som jag inte hittar namnet på i Wikipedia. I alla fall så jobbar han på en jazzbar och Mao brukar hänga där och lyssna på musik. Sen försöker killen hångla upp henne, yada yada.

Nu är det här ju en skolromans-serie, så klart att det inte är så här lätt. Nejdu, när Mao ser Koichi med sin tjej blir hon lite konstigt svartis – och likadant känner Koichi när han springer in i Mao med jazzpojken. Oh. My. God. Vad ska hända nu. :| Jag undrar och jag undrar och jag undrar.

Oj, spoiler, Wikipedia säger att Koichi dumpar flickvännen i sista avsnittet och hånglar upp Mao. Oh noes. Nu kan jag ju inte titta på serien.

…men ok. Förutom den här standardtrökiga romansdelen måste det väl finnas nåt mer i serien?

Ja, vad glad jag blir att du frågar! :D :D :D :D :D

JoförattsåHÄR är det dårå. KimiKiss är baserat på en datingsimulator, vilket förklarar att storyn är “lite” sisådär och har förvåningsfaktor kritiskt låg. I spelet finns det ju massor och massor av brudar man kan välja att utöva sina tonårshormonstinna lustar på. I animen kände de väl att det inte riktigt gick att göra Koichi till en sån jävla pimp – det är ju inte Love Hina vi kollar på. Så istället så, ojhoppsan, slängde de in en ny karaktär, som fick ta över några av Koichis personlighetsdrag och några av hans brudar.

Var är brudarna?

Från vänster: rikemansbrud, läskigt snille, genki snyggo, blyga tjejen, sporttomboy, lillasyster lesbisk

Så där har vi det. Två tråkiga puckon och deras kärlekskval. Ja, och så lillasystern, hennes kompis (som jag är säker hon har ett lesbiskt förhållande med men det vill jag inte tänka på för de känns rätt minderåriga) – och deras grodgosedjur som hånglar järnet minst 3 gånger varje avsnitt.

Roligare kan man ju ha det.

RSS 2.0 | Trackback | Comment
Fatal error: Call-time pass-by-reference has been removed in /storage/content/63/166663/blog.prositen.com/public_html/wp/wp-content/themes/moyashimon/comments.php on line 80